Så har ytterliggare en helg förflutit, eller förflutit är nog inte helt rätt ord. Låter lite re-aktivt. Under helgen har vi haft kristningsgille för min yngste son: Leo Dante Gillis fick han heta.
Leo Dante Gillis... en kul namnkombination tycker vi. Ingen familjehistorik direkt, utan mest för att vi gillar namnen. Gillis har dock inspirerats från min bäste vän Claes underbara pappa. Jag har tillbringat mycket tid under min ungdom med familjen och pappa Gillis är en helt fantastisk människa.
Kristningsgille tycker jag är ett fint ord, som jag egentligen inte vet om det någonsin använts. Jag tror det kommer ur Röde Orm.
Röde Orm är för övrigt en bortglömd litterär gåva till oss. Den engelska utgåvan (Longships) gör inte alls Frans G. Bengtssons språkdräkt rätta. Det var synnerligen glädjande att man nu gett ut ett nytryck av den.
Röde Orm är också nyttig läsning för Sverigedemokrater och andra obskyra aktörer. Eftersom författaren här påpekar hur mycket av kulturen som kommer från fjärran platser.
För oss som gillar ljudböcker så finns det två ljudboksversioner av Röde Orm. Själv blev jag tårögd när jag hörde en som var inläst redan 1967 av skådespelaren Gunnar Sjöberg. Lyckoruset gick dock över när jag konstaterade att man av någon obegriplig anledning valt att inte ge ut HELA boken - stora stycken saknas.
Nå, nu är det dags att dra sig tillbaka och ladda up inför dagens träningspass
